pannkakshjärtat

så, vi går där bredvid varandra med nedböjda huvuden för att vi skrattar alldeles för mycket & försöker dölja det. fast det går knappt. vi babblar i munnen på varandra & brister ut i någon slags hes sång (av för mycket cigarettrök) hey i heard you were a wild one. vi vet liksom inte om vi ska fortsätta prata engelska eller gå över till svenskan igen & fötterna värker. det här är walk of shame. det här är en tisdagsmorgon med en bästa vän som jag aldrig kan sluta skratta tillsammans med. det är såhär hon räddar mig ifrån mitt förvirrade hjärta. det är såhär jag är hennes highway man. människor går till sina jobb. vi har inte ens somnat än. 

klockan är 05.35. vi tar första bussen hem.