borde gå men stannar kvar.
jag har tappat bort min tro på människor. den kan ha ramlat ut i mittgången av bussen & blivit kvar där. skräpar runt mellan stockholm & göteborg. men jag vill inte känna så egentligen. försöker totaltvägra. stretar emot. jag vill tro att människor håller mig om ryggen, inte jämt men när det väl gäller. vill inte komma hem till trean & fråga mamma vem i helvete kan en lita på?
Kommentarer
Postat av: Lisa
Lilla mig.
Trackback
