Kärleksbrev.

det här med att kärleksbrev ska vara enbart för människor som har turen att bli kära i någon som är kära i dem, är inte det lite snett? nej, kanske har jag inte den turen men däremot har jag något annat, som är minst lika mycket kärlek, minst lika fint & minst lika värt att skrika ut, från botten av mina lungor.



people are like songs, it's true. some seem dull at first but then they grow on you.

fast du var aldrig tråkig. mest bara sådär blygt onåbar i stora jeans & grönt basketlinne den där första dagen i ettan. & jag hörde fel, trodde att du kom från hjulsbro. men du växte på mig. ifrån den där första spanska lektionen & framåt. som att jag hela tiden fick små bitar att pussla ihop. av dig. av mig. tillsammans.

& jag tror det är en av de finaste grejerna med oss. att vi inte var sådär självklara men ändå blev det. att jag inte tippade på att det var dig jag skulle umgås med efter gymnasiet, efter allt & ändå blev det exakt så. i slutändan vill jag inte ha det på något annat vis. jag vill inte att du ska sluta växa på mig. jag vill fortsätta pussla ihop dig & mig. oss. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0