solen steg upp idag igen, samma sol på samma himmel & jag står kvar än.
Det är mycket prat om drömmar här. jag märker det även om det nästintill skett omedvetet. & jag vet inte om det är för att mitt rastlösa hjärta bankat mig nästan ur bröstet på senaste tiden eller om det är den dagliga frågan vad vill du göra med ditt liv? som skriker rakt in i örat. (inte det här inte det här - bara något mer än det här.)
att säga att jag är nöjd vore som att slå mig själv på käften. det vore lögn. det är jag inte. ibland knappt ens tillfredställd. & jag försöker intala mig så gott jag kan att det här är inte förevigt. jag tror inte ens på det ordet men ibland vill inte hjärtat lyssna. det vill bara ge sig av. viskar inåt. & visst känner jag att vid den här tiden förra året kändes handledstexten nåbar, & nu, så sjukligt långt bort att den knappt syns.
att säga att jag är nöjd vore som att slå mig själv på käften. det vore lögn. det är jag inte. ibland knappt ens tillfredställd. & jag försöker intala mig så gott jag kan att det här är inte förevigt. jag tror inte ens på det ordet men ibland vill inte hjärtat lyssna. det vill bara ge sig av. viskar inåt. & visst känner jag att vid den här tiden förra året kändes handledstexten nåbar, & nu, så sjukligt långt bort att den knappt syns.
Kommentarer
Trackback
