pannkakshjärtat

ögonlocken är tunga. hela min kropp hojtar om att jag borde krypa ner under täcket. sluta ögonen. sova ut. eller iallafall kamma ut de där tovorna i håret tills imorgon. men det rycker i fingrarna & likt den skrivande människa jag kommit att bli offrar jag allt för mina ord. särskilt sömn.

trycker istället in hörlurarna i öronen. sätter på skriv mig någonting som känns, inatt, igen-spellistan. den välbekanta hemmakänslan har redan infunnit sig. en katt på bordet, sovande föräldrar & mörka fönster mittemot.

dagarna bara försvann, någonstans där påväg söder ut. jag har tappat bort vilket veckodag det är, igen & så vaknade vi upp till maj & har redan glömt bort hur kall vinden var & hur den smög sig in under den tunga vinterkappan.