Jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv.
hemlighetsstämplad pappa-tid. & farmor-tid. som driver en till vansinne & samtidigt värmer i magen. jag antar att det är sådant familj kan göra med en. & så lär jag genom dem att inte upprepa misstag. att om en talar om för sig själv hela tiden att en är någonting så blir en till slut det. vare sig det handlar om trötthet eller glädje.
så sicksackar jag emellan klädstångar & agerar mentalt stöd, tar kan-inte-vara-utan-fikan & har tummen nästan konstant på nästa-knappen för ingen musik passar min sinnesstämning. jag röker igen, blir salongsberusad redan klockan två på dagen, går barbent för första gången & kan inte låta bli att pilla lite extra på en saknad vän. 
ringer samtal gör jag trots bättre vetande, vinglar på natten, jobbar dagen efter & svettas. jobbar lite till. har ännu mer mamma-tid. & sedan, efter ännu en av alla fikor med mitt kära L, som både vinner vadslagningar & försöker hålla i mig genom mina känslosvallningar, så bokar jag ännu ett jobbpass & försöker fokusera på drömmarna som finns där längre fram. måste bara kämpa lite. 
Blev så himla glad över kommentaren du lämnade i min blogg, eftersom jag läser den här bloggen också och inspireras av dig värmde det extra mycket. Och din nytänkande uppsatskommentar ledde till det här, ett tips som jag så många gånger tänkt ge dig men inte gjort för att du vet, det där med att kommentera: Den här bloggen är den bäst skrivna blogg jag läser och du borde söka utbildningar och läsa till Copywriter. Genast, faktiskt. För att följa drömmarna, du vet.
