pannkakshjärtat

jag pratade om det med någon nån natt. att den här staden vore ingenting utan människorna i den.

fast så cyklade jag till johan i söndags & lyfte blicken på vad som känns som månader. det är någonting med att komma hem. varje gång vi svängde vänster in. varje gång jag cyklar över vägen. varje gång i skymningen. 

att andas in hela den på-väg-att-bli-kall-luften med solen som inte riktigt vill ge sig ännu. cykelvägen. alla utslitna skor. alla utslitna ord. jag & min stadsdel. & jag tror jag gladeligen kan byta bort resten av stan men mitt vidingsjö vill jag ha kvar, ungefär exakt såhär