Visst kan det va svårt att andas ibland.
jag har kraschlandat & inte på det snygga sättet. snarare med rumpan upp, fötterna i himlen & huvudet rakt ner i asfalten. med krampande magvärk & grötigt huvud som följd. det är såhär det blir, det är såhär jag är. för jag lär ju mig aldrig av mina misstag.
istället, medan jag sprattlande ligger på backen, hinner mycket ikapp. j frågar varför jag är så ledsen här & jag tänker att det är för någonstans måste det ut. för i mitt fall har ledsamhet en tendens att sätta sig i magen & krampaktigt knipa åt.
istället, medan jag sprattlande ligger på backen, hinner mycket ikapp. j frågar varför jag är så ledsen här & jag tänker att det är för någonstans måste det ut. för i mitt fall har ledsamhet en tendens att sätta sig i magen & krampaktigt knipa åt.
Hon var den som kände efter så det spraka
kunde glittra men sen var det som hon dog.
Kommentarer
Trackback
