För är det inte nån som jag tänker på, är det något som jag fastnar på.
Jag väljer inte samma plats längre. jag tänker inte ens. Regnet rinner ner för fönstret & när jag väl inser tvingar jag mig själv att glo åt andra hållet & i de vita hörlurarna hörs men georgie hur du lämna mig det var inte easy go. Jag antar det kallas framsteg fast det känns inte så. Det känns som att jag sitter fast & tiden för hur länge jag får känna såhär tar snart slut sägs det. om det inte redan gjort det, hörs det. & jag vet väl om det. om inte annat blir jag intalad så. men jag har aldrig varit bra på att komma vidare. på easy go. Bara inlägget under bevisar väl nog.
Kommentarer
Trackback
