handen på höften som i alla tider & som alltid vill jag ha dig.
när baksmällan går över & en står där mitt på ljusa dagen & minns lite för många detaljer av lördagsnatten. då när man skäms, måste nästan uttrycka högt ett menherregudstina & gömma ansiktet i händerna. kanske rodna lite. sådant där som vänner tycker det är extra kul att retas med en för.
Men så kanske det är som så att det jag insett med skrivandet för länge sedan även gäller livet mitt i största allmänhet. det måste brännas lite. det måste vara röda kinder & skäms för det ger så mycket mer. om inte annat så ger det bra historier & skrattattacker. lite som så att bränns det inte känns det inte & då är det liksom ingenting värt.
Men så kanske det är som så att det jag insett med skrivandet för länge sedan även gäller livet mitt i största allmänhet. det måste brännas lite. det måste vara röda kinder & skäms för det ger så mycket mer. om inte annat så ger det bra historier & skrattattacker. lite som så att bränns det inte känns det inte & då är det liksom ingenting värt.
Kommentarer
Trackback
