Vi måste vidare, aldrig klara, alltid på jakt & det fattas bara en liten pusselbit.

det var nog bra att jag höll mig härifrån igår. det hade bara varit fula ord & dumma tankar. dem fick pappa ta hand om istället innan jag sket i det & drog ner till stan, dansade nykter & skrattade på trottoaren över att johan can handle himself. somnade i sängen kl tjugo över 2 & klev ur den 7 imorse.

så måste en också få göra ibland. även om jag vet att jag egentligen borde försöka uppskatta dessa jobbhelger på något vis för annars kommer jag inte överleva dem. då kommer jag sitta där varje gång med spring i benen & en känsla av att jag mer&mer slutar platsa här. en pappa som försökte lugna mig i mitt vredes utbrott sa att jamen gotland var väl det bästa du gjort. & ja det var det. men jag flyttade inte 342 kilometer bort bara för att få skriva. jag ville bort. jag vill det fortfarande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0