pannkakshjärtat

jag har varit så rastlös de senaste dagarna. det är jag & alla löv som mest snurrar runt över cykelvägarna. jag får ingen ro. inte ens till orden. eller sömnen. jag bara sjunger på irreplaceable & virrar vidare. dricker kaffe & jag verkar lyckas med att slumra till ändå för dagarna tycks gå.

 

jag pratar om att jag för första gången i livet kommer bra överens med hösten & E säger att det inte är konstigt. för det betyder att tiden går & det är det jag väntat på. egentligen tycker jag inte om det. jag vill njuta av varenda sketen sekund. jag vill utnyttja dem allesammans så jag inte glor in i någon bakspegeln sedan & ser allt det där jag missade. allt det där jag inte njöt av bara för att jag väntade på att tiden skulle gå.