pannkakshjärtat

lördagsnatt. det är nätter som den som förlåter allt. någonstans där med vitt vin i glaset, röda naglar & vänner som en får ha nära nära för soffan är för liten för alla oss. där någonstans slutar en tänka efter eller tänka alls & vi vinglar ut. ner till stan. där någon kastas i luften & en annan försvinner & hittas & så måste vi vidare. munnen blir ökentorr av att varje låt är trallvänlig & benen kanske värker men det orkar en inte bry sig om. för en har vänner bredvid. som skrattar, glittrar & en vill aldrig att det ska sluta vara så.

just då vill jag aldrig att det ska sluta vara såhär. att jag alltid ska se charmen i dessa dimmiga nätter, i värk två dagar efteråt & i att fortfarande vara seg i huvudet. i vad-hände-egentligen-igår-samtalen. i skratten. i er.