Jag tycks fast i vägar som jag trampat förr.
allt jag skriver om nu känns som att det redan skrivits. som att jag tömt mitt förråd, plocka ut varje del likt klädesplagg & det är inte det att jag inte trivs i dem längre men de passar nästan för bra. jag är för bekväm med att skriva om kärlek. eller mina svårigheter. eller om liv. det bränns inte & jag vill att det ska göra det.
annika norlin sa att hon vill känna att det här får hon inte skriva. då är det bra. när det nästan känns förbjudet. för ärligt & jag är likadan. jag vill sitta med fingret i luften & tveka för jag faktiskt inte vet om en får skriva så. får en säga så? jag vill att det ska bränna till & närhetsproblem med en touch av dimmiga ensamma bussturer uppblandat med jag vill andas liv glöder inte ens. det glöder inte alls.
