Jordeliv, en stund men inte mer.
vi är baskemig bara tjugoett men allt handlar om vad som ska hända härnäst. vad det ska bli av oss. ja, vad ska det bli av oss? & det jag är rädd för. alltså riktigt riktigt rädd till livet för är att vi ska virra bort oss i framtiden. liksom lalla runt där & sen vaknar vi upp en morgon i en 1 & 80säng av att väckarklockan tjuter & det på nollsex.nollnoll & bredvid oss ligger någon vi inte är säkra på att vi vill leva med men vi ser ju bra ut på papper.
vi vaknar upp & har pengar på banken & studielån & visst var det kul där när vi pluggade fast kanske ville vi inte alls bli det vi läste till men alla pluggade ju då, ja det gjorde vi. & barn har vi för barn ska man ha & mamma&pappa hinner vi träffa varannan vecka, fast vi ringer ibland & vännerna springer vi på på stan & vi borde ses oftare, ja det ska vi göra fast sen somnar vi bredvid bra-på-pappret-någon i soffan på fredagen för vi är trötta & sen på måndagen vaknar vi av att väckarklockan tjuter & tänker att vad stressade vi till när vi var tjugoett?
& med vi kanske jag menar jag. men är jag den enda som är rädd att vi missar det vi har nu?
& med vi kanske jag menar jag. men är jag den enda som är rädd att vi missar det vi har nu?
Kommentarer
Postat av: natalie
Mitt i prick, Stina. Man borde leva lite mer i nuet.
Postat av: Ralf
"Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånade honom mest; 'Människan. Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att någonsin ha levt.'"
Trackback
