visa vart ni möter varandra, visa era darriga händer.
Jag tror att linköping är som finast när ljusen lyser upp himlen. fönstren är prickar i det svarta & bara konturerna av kyrktornet syns. & då, just då, vill en nästan utropa älskling jag är hemma nu men det gör en ju inte. För en sitter på en buss & på bussar utropar en inte sådant. en skrattar inte högt heller. fast det gör jag visst ändå.
Kommentarer
Postat av: fridolin
haha, åh vad jag hade velat vara en sån som fått höra dig ropa på bussen, haha! <3
Trackback
