han kommer varannan vecka & på söndag när han går känns det lätt att vara ensam, svårt att vara två.

det har aldrig handlat om vem som helst. det är enklare för mig att vara bara jag. för det vet jag hur jag är. jag kan ensamma söndagar, exakt hur fort jag måste gå hem från bussen för att slippa tankarna & hur lång tid det tar att komma över någonting som rann ut i sanden. jag kan det där.

det som skrämmer mig är att jag inte vet hur en spenderar en söndag med någon, hur en inte går hem själv & exakt hur lång tid det nu tar att låta någon komma nära. jag vet inte hur en inte är själv. det är därför det aldrig handlat om vem som helst. det måste vara någon, utan återvändo. annars kommer jag springa tillbaka till bara mig. för det är enklast så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0