pannkakshjärtat

jag fick skura baksidan på jobbet häromveckorna. mitt bland stora gröna soppkorgar på hjul, getingar & kartonger borstade jag asfalt med skrapa & typ såpa. det luktade gammal sockerdryck & sopor. bakfylla. festival. det luktade festival.

jag vet så många som inte alls förstår, som inte kan greppa & jag har slutat försöka förklara för inga ord verkar räcka till. det blir lätt så med saker en nästintill älskar. dem känns alltid så mycket större än vad några futtiga ord kan visa & då gömmer man dem gärna i sig själv. för ingen ska få ens möjlighet att förstöra. men lukten. den lukten. att få knäppa en burk i en halvtrasig solstol med mössa på huvudet för att dölja sitt smutsiga hår. ha dunkande musik i bakgrunden var än man behagar gå.