pannkakshjärtat

jag åker buss hem & dropparna på fönstret & kylan i luften viskar om höst. att den nog är här nu. jag tänker på det där med dåliga människor igen. det jag tänkt på väldigt mycket de senaste dagarna. Att jag inte ens kan påstå att dem finns. för jag tror det är att göra det för enkelt för oss.

ibland gör människor shitty things som värker sönder i en & det vore så skönt att kunna slänga det i deras fejs. att de är lite sämre människor än resten av oss. men vi är människor & vi felar. det är som stina sa igårkväll. människor gör ibland dåliga val. det ursäktar inte. det betyder inte att vi ska rycka på våra axlar. att vi inte får vara arga. men att påstå att en människa är dålig för att den gjort ont i en är att förenkla. det är att göra det lite lättare att andas för en själv. 

för några veckor sedan kom jag hem, la mitt huvud mot min mammas axel & hon sa att det är bara att du lär dig för du kommer träffa så många fega skitar i ditt liv. & precis så tänker jag. människor kommer fortsätta att göra dåliga val. det kommer att göra ont & det kommer att vara förjävligt men jag kan inte kalla den människan sämre för det. för då måste vi ju alla vara dåliga människor eftersom vi allesammans kommer att göra ont i någon annan, någon gång.