pannkakshjärtat

det skrämmer mig hur jag känner dig. att det räcker med fem minuter i en fylledimma för att veta om. jag har aldrig kunnat en människa så. jag kan inte ens mig själv så.

det är hur du puttar iväg mig för att dra mig nära. med all den där ilskan du häller ut över mig. för du vet att jag står pall. av någon anledning står jag alltid pall för dig. & som vanligt vill jag skrika in i telefonluren att du måste sluta upp med att misshandla dig själv såhär. du måste, precis som jag, sluta upp med att lägga det på dig. & som vanligt, som alltid, vill jag säga, att jag älskar dig fast jag inte kan vara med dig. att jag är ledsen för det.
 
men istället står jag pall & låter dig slå lite på mig, för omväxlings skull. för din skull.