pannkakshjärtat

i september förra året står det när en går & lägger sig innan tio en lördagskväll finns det bara en enda sak att intala sig själv - det här kommer också att gå över. enda sedan då, till&med innan dess, har jag tänkt på den dagen jag kommer kunna kliva in på kontoret i snabbmatshuset & få säga upp mig. alla nätter jag behövt sitta uppe till klockan halv 2. alla mornar jag ilsket skrapat rutor i minusgrader. alla helger fyllda av jobbtimmar & ångest. allt springandes fram&tillbaka. alla hej&välkommendetgårbraattbörjabeställa & alla någontingannat? & alla någontingmer?. & så några villduha+menyellerdipsåstillmaten? & idag kom den dagen. helt plötsligt kom den & gick som ingenting & världen bara fortsätter & bussarna går som vanligt & klockan tickar på & jag vill bara hallå - snart är det över. jag klarade det.