pannkakshjärtat

Jag sitter i ett vardagsrum jag inte känner än & aldrig kommer att känna. klockan är 2 på natten & min alarmklocka är påslagen. jag ska jobba dagen efter men det kommer jag inte att göra. Utanför fönstret är gatorna tysta. Till sist ringer jag hem & pappa svarar & några minuter senare slår porten igen bakom min rygg. jag gråter tyst i den röda bilen hela vägen hem. han är obekväm, så som han blir när jag är ledsen.

Hemma ligger mamma bredvid mig hela natten. så att jag bara kan sträcka ut handen om det är någonting. det är bara att snudda vid hennes arm. Det sista hon säger är att jag inte får lägga det här på mig. i bakspegeln nästa morgon ser jag i mitt ansikte att det är precis det jag redan gjort.

 

idag sover jag själv med ett stort gult mjukisdjur & en liten mjukishund. det sista jag säger innan jag somnar är jag slutar lägga det på mig nu.