en gång för länge sen gav jag ett löfte om att ge allting jag har, jag tror svek mig själv eller bara glömde för jag har nästan allting kvar.

det är det här jag konstant springer ifrån. det som nu ligger uppslafsat på bordet likt någon jävla sörja. jag är en sörja. en sörja som bara kan lösas upp om jag börjar gräva i den. om jag bara vågar smutsa ner mina händer. men jag sitter där jag sitter. där jag alltid suttit. med fingrar utan sorgkanter under naglarna. stirrar. jag vet inte vem som förstörde mig. om det ens är någon. om det inte alltid varit såhär. om jag inte alltid varit såhär. det finns säkert psykologer kuratorer terapeuter som kan peka ut det. var det kommer ifrån. om det är mamma pappa farmor farfar mormor morfar. någon gen. ett släktdrag. en händelse. vilka människor som åstadkommit vad i mig. vilka saker jag gjort som åstadkommit det här i mig. men jag vill inte vet var det kommer ifrån för det spelar ingen roll. för det är här. det har alltid varit här. & jag vill att det ska försvinna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0