& jag borde sticka från stan, som jag nyss hamnat i, som jag nyss fastnat i.
jag försöker. jag loggar in. jag loggar ut. eller så loggar jag inte ens ut. bara kryssar ner. eller stänger igen datorn. kanske har jag ingenting att säga. kanske har jag för mycket. kanske har det samlats på hög & till sist proppas kanalerna i fingrarna ihop. det blir så enkelt att välja bort. så svårt att komma tillbaka. hur gör man ens det här? vad berättar jag om? kanske börjar man med
det är mycket osäkerhet nu. jag har ingen aning om vart jag ska eller vad jag känner eller vad jag vill & varje morgon startar en ny diskussion i huvudet. hur ska du lösa det här? & den pågår tills dagen blir mörk. fast jag vill sova. sofia säger att det är luft i hösten, i vindarna & jag vägrar inse det. intalar mig att sommaren fortfarande är här augusti har knappt börjat. samtidigt är det jag som tagit på mig svarta jeans & gömt mig inomhus i flera dagar.
jag måste skapa mig någon slags vardag om jag ska klara det här. för min oroliga mage. för mitt hjärta. någonting att hålla fast i när höstvindarna börjar blåsa. tills jag vet vart någonstans jag är påväg.
det är mycket osäkerhet nu. jag har ingen aning om vart jag ska eller vad jag känner eller vad jag vill & varje morgon startar en ny diskussion i huvudet. hur ska du lösa det här? & den pågår tills dagen blir mörk. fast jag vill sova. sofia säger att det är luft i hösten, i vindarna & jag vägrar inse det. intalar mig att sommaren fortfarande är här augusti har knappt börjat. samtidigt är det jag som tagit på mig svarta jeans & gömt mig inomhus i flera dagar.
jag måste skapa mig någon slags vardag om jag ska klara det här. för min oroliga mage. för mitt hjärta. någonting att hålla fast i när höstvindarna börjar blåsa. tills jag vet vart någonstans jag är påväg.
det här är kanske en början. det här kanske är det.
Kommentarer
Trackback
