pannkakshjärtat

jag är trött. klockan är 22.26 & jag är trött vilket faktiskt inte ens händer någonsin. förutom nu. & igår. & kanske möjligtvis på bakfyllan. jag söker tålamod. jag finner mest ensamhet. fast det är inte ensamhet. mera orördhet. mera kan-någon-snälla-röra-mig-ligga-nära-mig-nu. det är våren som smyger in i min kropp. utrotar mina övertalningsförmågor. & sen börjar jag räkna. hur lång tid det gått. 2. 1. 3&1/2. 22. struntsiffror som sätter sig på hjärnan. som säger mig att det var så mycket bättre när jag låtsades inte bry mig. när jag fejka hela skiten & sprang runt i stan. Snackade om hur mycket bättre jag var utan sånt där. fast det var egentligen inte fejk. inte det sista. jag är mycket bättre utan sånt där. men jag vet ändå inte om jag vill vara utan det.