pannkakshjärtat

Det är den där tiden på året när jag tänker på åldern. på att växa upp. vad det egentligen handlar om. på när en gör det. om en någonsin gör det. min samhällskunskapslärare sa en gång under gymnasietiden att ju mer en vet desto mindre förstår en. exakt så känner jag. Ju mer jag plussar på ålderssiffran desto mer lär jag mig. & desto mer inser jag att jag inte kan veta någonting säkert. om 16 dagar blir jag 22.

det finns människor som springer runt med ok-stämplar för vad en får göra & inte får göra. som att någonting i en förändras per automatik för att den första siffran byts från 1 till 2 eller från 2 till 3 eller från 3 till 4. det gör det inte. om 16 dagar kommer jag vakna upp som 22 & jag vet inte mycket men jag vet att det kommer inte kännas annorlunda i mig för det.

när jag var 11 år ville jag dö för första gången. det tog mig 10 år innan jag insåg vid ett matbord att alla 11åringar faktiskt inte vill det. hela min tonårstid gick åt innan jag förstod att jag ville ju leva. så när jag lägger det så har jag precis insett att det är det jag vill. & det är det jag menar med att ålder är ett smutsigt begrepp jag vill riva i bitar. för här är jag vid snart 22års ålder & jag har just precis börjat leva. andra 22åringar har redan levt i flera år.