Såna som jag vi rymmer bort ibland, stänger ute världen så gott vi kan.

Kanske är det så att jag borde åka iväg när jag blir låg. 2 timmar uppåt i landet med ta-mig-härifrån-listan (där varje låt förtjänar ett klockren-utrop i introt) & en stor latte. Bara jag & långtradarna. Där stressiga stockholmare blinkar med lysena bakom mig. Om 1 timma & 30 minuter är jag inte längre 21.

Är det så att flyktbeteende är bra för mig? Att det är det jag sysslat med i vinter när jag krupit ut ur mitt fönster. Skaffat mig distans. För att det faktiskt är livsnödvändigt att jag gör det. Kan jag bli galen annars? För ibland känns det som så.

Om 1 timma & 1 kvart är jag 22.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0