pannkakshjärtat

vi ser femte delen av Star Wars & Johan tycker att jag är Luke Skywalker & han är Master Yoda. & förutom just likheten mellan Johan & en grön liten rynkig gubbe med fjunigt vitt hår på huvudet som skrattar extremt roligt så förstår jag honom. jag ser det, jag med.

för precis som Yoda ryter åt Luke att han bara ser hur omöjligt allting är så får Johan ryta åt mig. ofta & ändå inte så ofta som han fått göra de senaste 7 åren som vi hängt. För jag har varit värre. Hur ens det är möjligt men det är det. det var det. det är en konst att se svårigheter istället för möjligheter & den rinner i blodet. jag hör mig själv så högt i huvudet när jag säger får se om bilen startar nu då. Det är liksom exakt samma mening som min pappa & min farmor levererade inom loppet av fem minuter uppe i stockholm & bara det fick mig att vilja rycka håret från mitt huvud. jag älskar dem sönder & samman men jag vill inte bli som dem. jag tror inte ens de vill att jag blir det.

det kommer kanske krävas 7 år till med min Master Yoda till för att jag ska lära mig konsten att se möjligheter istället för svårigheter men till slut ska han kunna säga - I have taught you well, Young Padawan.