pannkakshjärtat

när vi gick runt bland mjölkprodukterna sa jag det att jag är klar med hela snack-&-ingen-verkstad-grejen (& det är tillfälligt jag vet för en blir aldrig klar med någonting men) det är så enkelt att prata. människor lovar så mycket & påstår så mycket & talar om så mycket. men så när orden tar slut, när morgondagen kommer med lite nyktrare ögon & tungt huvud, när mil läggs till eller dras ifrån, när det blir lite obekvämt då är deras tugg lika värt som fimparna de slänger omkring sig. & jag behöver deras snack lika mycket som jag behöver deras cigaretter (jag har egna.) jag behöver inte höra att det bara är mig en vill vara med när en ändå måste ragga på 7 andra brudar på dansgolvet på lördagen när jag jobbar & inte är där. jag orkar inte lyssna på det längre, det har slutat ha mening & jag behöver någonting helt annat än tomt tugg.