pannkakshjärtat

jag kan mina svängningar som en löpare kan svängarna i motionsspåret. & jag springer dem. jag springer dem även om jag inte har en pannlampa att lysa upp med. bara känner på underlaget. idag fanns det snö under skorna & i varje steg glodde jag på kängorna jag tvingade på mig imorse. det nästan värker i kroppen efter att få gå barfota med grusknaster under fötterna. det är januari. jag känner det på värken. på underlaget. när våren kommer kommer värken bytas ut mot en annan. då kommer jag sitta på nattbussen hem eller cykla på haningeleden & titta ner på mina bara fötter & det kommer värka i kroppen efter att någon ska vilja röra vid mig. det kommer vara vår då. det kommer kännas i bröstet. på underlaget.

men undra om jag inte ska kuta ut i skogen nu istället? skita i de ordnade sågspånsvägarna, får lite barr i munnen & smuts på skorna & rötter stenar träd att väja undan för. ta någon smal stig rakt in & lägga benen på ryggen. om inte annat ger det mig bra kondition iallafall. & nya underlag.