pannkakshjärtat

ibland är det så svårt att återvända hit när en väl flackat iväg. vad säger man? förlåt för att jag inte varit här.

 

någonstans hörde jag om någon som menade på att människor som skriver måste möta sig själv hela tiden. liksom gräva djupare. längre in. jag vet att jag är sån. men från tid till tid tappar jag lust att gräva. står bara där med händer täckta av besvikelse över människan jag är. avskyn jag kan känna över min person. över den svaga lilla kropp som jag lever i. det hände nu.

så jag reste till stockholm med min far. & hade feberfrossa. lät farmor använda min arm som stöd. proppade mig full med tabletter. kom hem frisk. hängde i ett garage till sent på natten & drack rödvin nästa dag. spelade pinsamt mycket mobilspel. & mellan farmors rivande lakan så tvingade jag mig till att förstå. du är inte så farlig som du tror.