Lite som kung Midas, allt du rör blir till moll, men om du ramlar kommer jag att ramla åt samma håll.

det är som alltid. du borde sova. jag ska sova. snart. om en stund. det är som vanligt. du har haft ditt roliga nu. & helt plötsligt blir jag trött. sådär jätte trött. slänger igen dörren, kläderna får ligga kvar mitt på golvet & jag kryper ner i sängen, sover. genom hela kvällen sover jag. kanske borde jag sova nu. kanske förstår jag varför jag inte kan.

dagarna som gått har varit så bra att jag vill grina. & skratta rakt ut. samtidigt. om vartannat. dagar som får en att vilja ha det såhär, exakt såhär, förevigt. jämt&ständigt. det är svårt att höra rösten som säger att det är ok att leva så när jag har två höga röster runt om mig varje dag som talar om att det roliga är över. att det roliga egentligen var över minuten efter att jag anlände hem ifrån min sista festival. jag vet att de vill mitt bästa. jag vet att jag älskar dem. men det är frustrerande att försöka lyssna på sin egen röst när två andra skriker bredvid en. vad är mitt? vad är deras?

Jag har någonting flåsandes i nacken & det förstår inte dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0