men än finns hopp, än finns tid, större än vi är nu lär vi aldrig bli, vi kan dra sno en bil, du är fri.

livet fortsätter att komma emellan. med liv menas öl på uteserveringar, nattligt poolbadande, dagliga sjöbesök, piggelindrinkar, för lite sömn & levande nätter. alltihop med människor som är dem bästa jag vet. alltihop med leenden på läpparna. alltihop med skratt tills en knappt orkar stå. så cyklar jag hem, genom natten, tar omvägen med backar för att slippa mörkret vid bäcken, förbi sovande hus med jag är för full & glad inatt för en blues från sverige i hörlurarna, hem till vidingsjö där jag somnar så fort jag lägger huvudet bland kuddarna.

imorgon ger vi oss ut på vägarna igen. jag & en av de där människorna som gör mitt liv bra. vi lånar den röda bilen. riktar oss neråt. söder ut. till människor som fattas mig. det kan bli min sista resa den här sommaren. jag hoppas på äventyr. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0