pannkakshjärtat

det finns en bekvämlighetsring. eller kanske är det en ruta. hur den än må se ut har jag varit duktig på att hålla mig innanför dess linjer. ibland stuckit ut en tå för att nästan lika kvickt dra den tillbaka. det är precis som det låter i den rutan. eller ringen. där finns ingenting som bränner.

 

just nu är jag långt utanför min bekvämlighetsruta. så långt ifrån att jag knappt ens skymtar den. här bränns det. tamigtusan här känns det. & egentligen är jag en dumdristig idiot som tror att jag kan leka här utanför. med de stora pojkarna & flickorna. som att jag glömt hur det känns när hjärtat bränner. men jag leker vidare. övertygar mig själv att jag behöver någonting att skriva om. & sedan. när jag sitter med den svalnande tekoppen & det brända hjärtat då kommer jag förbanna. 

men jag skjuter det framåt. likt en dumdristig idiot. precis som när jag cyklade till stan i förmiddags & istället för att lyssna på vad mina hjärna sa, hörde jag bara i hörlurarna det måste va på liv&död det måste kännas i ditt hjärtat på riktigt.