Det är så mycket som hänt, jag är inte samma jag var, en del drömmar fick jag släppa, andra lever kvar.

 
just nu är det precis här jag är placerad. utanför den vita dörren. på uteplatsen. med en tekopp, lykta & datorljus, rakt i ansiktet. idag har det pratats minnen. sådant som det blir mycket av då årsdagar närmar sig & förändringar kryper närmare. nu när allting sker. i min spellista dyker det upp små bitar av det förflutna. små kapslar av känslor som spricker in i örat. jag har börjat radera bort en del av dem. för att de har spelat ut sig, tills vidare. igår försvann du är nog den.

i det här kan jag inte låta bli att kliva bakåt. där när jag hade såriga armar som jag ständigt rev upp. idag har jag bara vita ärrprickar kvar. små små påminnelser om hur det var. & hur det gick över. hur allting gick över. & nu är det sommar igen & det har snart gått 1 år för dem & snart åker hon & livet bara fortsätter. mitt i det existerar jag utan människor jag inte trodde jag kunde leva utan, mera levande än någonsin. & raderar ut i can't make you love me. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0