förlåt att jag skrämmer dig sådär, jag vet att det inte gör nånting men själv blir jag rädd.
jag måste lära mig att hantera det tunga i mig. det vet jag så väl. man kan bli galen av mindre. det kan komma dagar nätter timmar då jag inte kan slänga datorn ur knät hoppa in i en bil & köra några minuter bort till en människa som kan lugna mig. som kan ta det där tunga ut ur mig slänga upp det på bordet & bevisa att, så farligt är det inte. så farlig är du inte. jag vill inte springa ifrån det. inte undvika det. bara leva med det. för den kommer alltid finnas där. men liksom inse att den tunga sörjan i mig inte är jag. den definierar mig inte.
Kommentarer
Trackback
