pannkakshjärtat

jag minns det exakt. jag stod & väntade på Johan utanför snabbmatshuset. frös i mina tunna svarta strumpbyxor & trampade ilsket omkring. varje bil som svängde in vid rondellen var inte grön. jag är så trött var det enda som kunde forma sig i mitt huvud. jag är så trött på det här livet på den här restaurangen på att vara trött på det. till slut tryckte jag in hörlurarna, letade efter någonting som kunde lugna. det här var vad jag fann i min spellista. & jag tänkte det att när jag sitter på bussen, mot Borås, mot Matilda, mot Sweden Rock & min första Festival i sommar, då ska jag lyssna på den, när det inte längre ser ut såhär på parkeringen hemma

 
nu är parkeringen snöfri & träden gröna. jag är här. i ett bussäte. ibland kändes det inte ens som att det skulle ske. Men bussen går mot Borås & jag sitter på den. mot Matilda. & imorgon kommer vi klämma in oss i en bil med öl & packning & förväntningar & stolar. Mot Sweden Rock. Mot Festival. & i mina hörlurar hörs today will be the day when mourning ends.