pannkakshjärtat

egentligen är jag så trött att mina ögon vill sluta sig. men huvudet säger nej. så gör väl hjärtat. & kanske fingrarna. som att de hojtar ut du måste få ur dig någonting innan du somnar, innan du får lägga huvudet bland kuddarna. jag kan inte riktigt släppa detta med att tiden gått. särskilt inte när vi idag städade husvagnsvalen & jag hittade festivalkartan från förra året. att vi för 1 år sedan lallade runt uppe på campingen i borlänge. jag hade precis återfått min röst, vi mötte upp frida, stod & sjöng att någon var en bäver som sedan blev till att johan var en kyckling. det hände andra saker den kvällen också. saker som jag aldrig kunde veta vad de skulle göra med mig, i mig. det brukar ofta vara så med de stora sakerna. man förstår inte att de kommer förrän de redan är där. & storheten märker man inte förrän de har passerat.

ett år senare är valen ommålad. nyuppfylld. städad. & vi åker igen.