pannkakshjärtat

sen jag var 13 har jag pratat om att resa härifrån. från tid till tid kändes det som att cykelvägarna korridorerna bussarna lektionssalarna klasskamraterna kvävde mig. som att min andning inte fungerade korrekt så länge mina fötter klev på dessa gator. & så fick jag det. en dag bara fick jag det. det löste inte mina knutar. inte heller kunde jag alltid andas korrekt. men jag insåg storheten i att svänga in på haningeleden hemma, se vidingsjö-skylten & känna hemma-känslan sprida sig ut i varje del. det är en hat-kärlek mellan min stad & mig. vi kommer aldrig sluta fred men kanske har vi slutat kriga.

& det finns inte mycket som slår över att rulla in med bussen en sen sommarkväll när lamporna lyser i varje fönster & en bara kan skymta kyrktornet. & i dessa åka-bort-tider kommer även hemvändar-tider så då ger jag er

jag tar sikte på kyrktornet så ses vi om en kvart - hemvändarlista.