pannkakshjärtat

att cykla hem i gryningen. när solen går upp bakom ens rygg medan en trampar vidare i bara ben, en fallande frisyr & leopardballerinor. det var det jag gjorde imorse när linköping sov. innan vi hann lämna ågatan syntes smutsen alldeles för tydligt. ändå kändes det som att vi inte ville gå hem. liksom drog ut på det. & när väl jag & min bästa vän skiljdes åt tryckte jag in hörlurarna i öronen & cyklade leende förbi bäcken genom berga. hem till vidingsjö.

att vara sådär töntigt glad över att roséet smakade så bra. att skratten hade varit så många. att tabbarna hade avlöst varandra. händerna runt midjan. att så mycket fint ligger framför mig. att jag har världens bästa människor omkring mig.