Höjde volymen trots att grannarna nog hörde allt & smidde planer om vår framtid.
det sägs att livet ibland kan komma emellan. så har det varit. så är det. även om orden kryper under huden när jag väl kliver innanför den vita dörren så finns det dokumentärer jag fastnar vid. eller filmer. eller så tar sömnen över, täcket är för lent & kuddarna för mjuka. då tystnar det här.
vi har varit i Uppsala & vänt. när vi väl fick arslet ur vill säga. det är en form av personlighet vi 3 har. Att det aldrig riktigt blir som vi tänkt oss & ändå löser det sig. vilket den ena alltid påstår & vi två andra förnekar. Det var lite som festival. Att sova i husvagns-valen, dricka bubbligt klockan 9 på morgonen, köa till bajamajor & få träffa nya människor exakt hela tiden.
Det har varit få dagar av återhämtning. Istället skrattade vi så någon sträckte ryggen, drack long island, körde den där ingen-minns-en-fegis (den funkar varenda gång), fyllecyklade var & varannan dag & jag har inte sovit många nätter i min egna säng. & om jag fick välja. alltså på riktigt, hur varenda dag skulle se ut så är det såhär. på ett ungefär. att fastna i soffan & skratta högt åt bra filmer. att bara fortsätta från ett ställe till nästa & aldrig ha tid att komma hem.
& så vill jag att Lisa ska skjutsa hem mig, då när jag väl ska det, vi ska leka musikvideo, sittdansa & sjunga med i use to call me wipeout now i'm back up on my feet stronger than i ever thought that i could ever be. & det ska vara sant.
Kommentarer
Trackback
