i am a highway man on the road again.

det är som så att jag fick ett sms för några timmar sedan nu där det stod den här resan kunde inte kommit mera lägligt. så är det. & det är någonting med att packa ens kläder i en väska & krypa in i en bil som kör flera mil. någonannanstans. varsomhelst. & det är någonting med hur det läker. att en kan vara hur förstörd som helst. jag har känt det så många gånger det senaste året. det började kanske på väg till en festival, där&då jag insåg hur det läker mig på ett sätt som jag inte kan själv. det är vägar & melissa horn.

imorgonbitti, kanske jag inte behöver läka, kanske är det någon annan men, imorgonbitti packar vi in oss, mitt L & jag, med kläder vingeldrycker & wild ones. för en resa 4 timmar härifrån.     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0