pannkakshjärtat

det är svårt för mig att komma hem. redan när vi passerar linghemsavfarten så känner jag det. det är så enkelt att dumpa av det precis innan jag hoppar in i den silvriga bilen en måndagsmorgon. låta det ligga kvar vid taxi-stoppet hemma medan vi tar e4an norrut. Det är saker som drunkar i mousserat vin klockan 9 på morgonen. som inte känns när det luktar festival i en park fylld med människor. men så fort vi passerar flygplanen på väg tillbaka är det ett faktum jag inte kan låtsas bort.

det är svårt för mig att komma hem nu & jag är inte dum i huvudet. jag vet ju varför. att vara lite rädd i varje gathörn gör en fuckup ännu mer fucked up än hon redan här. jag behöver inte vara rädd i uppsala eller göteborg eller nyköping eller borås eller stockholm. jag kan bli ledsen överallt, det vet väl jag. men nu är det bara här. just här. så när vi svänger av från motorvägen känns det som att jag är en fågel i bur som fått upp låset men ändå flyger tillbaka in.