pannkakshjärtat

det är någonting med hur saker luktar som kan få mig ur balans som ingenting annat kan. det finns människor som egentligen borde förbjudas vara nära mig på grund av det. eller förbjudas dofta farligt gott. det finns de som kan kliva förbi mig på trottoaren & jag vill vända mig, springa efter. säga stopp hallå vänta?! hur han luktade vid halsen. på bussen när någon sitter bakom mig & luktar exakt sådär som han jag var kär i när jag var 14. så att en nästan måste vända sig & kolla efter. det är aldrig han. när jag lånat ut ett klädesplagg, får tillbaka det & det doftar precis som en vän.

idag luktade det sommar när jag klev utanför dörren & jag svär mitt hjärta hoppade till av lycka.