jag stod där vid kanten igen, redo att kasta mig ut.
jag har slutat titta människor i ögonen. inte för att jag någongång varit bra på det men jag hade lärt mig. jag kan inte säga när det skedde men någonstans mellan höstvintervår så slutade jag möta ögon på dansgolv, på trottoarer, på cykelvägar. vände bort. hela tiden. & jag misstänker att bara för att jag inte vände bort blicken då har jag vänt den sen dess.
Kommentarer
Trackback
