men jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder nånstans, jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans.

jag vill inte låtsas som att det är enkel. det ordet borde inte finnas i min vokabulär för det existerar knappt här. min hjärna skulle inte ens ta i det under tvång. men en natt fastnade jag i en väns hall med jackan på & det konstaterades att jag måste sluta prata om det. för efter allt är de endast det som återstår. det som blev kvar. för att komma över. komma förbi.
 
jag saknar varenda dag. inte hela tiden varje dag men varje dag. en dag kommer jag inte göra det längre. det skrämmer det lättar det river det lugnar det skär. det är mycket. men det är inte enkelt. fan. aldrig någonsin får någon tro det. det enkla vore att skriva ett namn på eniro.
 
jag kan tystna om det. jag kommer att tystna. men om någon frågar kommer svaret aldrig vara enkelt för det blir aldrig enkelt när en ska förvandla någonting till ingenting.    

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0