Sover & dricker & äter för lite, inte plats för några jävla rutiner, ingenting som man lär sig med tiden oavsett hur jag vänder & vrider.
Här sitter jag med en skål med mjölk&nesquick i knät & sörplar. Det är så typiskt mig. när problemen hopar sig pys då vänder du ryggen åt dem. Fast det är inte problem. Det är bara räkningar som ska betalas, packningar som ska packas, kläder som ska väljas, datorer som ska rensas, vingelvatten som ska inhandlas, biljetter som ska köpas, morsdagskladdkaka som ska bakas.
igår lämnade jag in mina tvättade kläder & namnbricka i utbyte mot papper i handen. En påminnelse om att det år&3månader som gått existerat. Som att jag behöver papper för att minnas det. Sedan åkte jag & skrattade i min finaste Lisas stora säng. & så gick en hel dag igen utan att någonting gjorts.
Men när jag börjar få ångest av allt mitt mañana tänker jag på när jag lunkade in i Toves rum & beklagade mig över mitt stökiga rum & hon sa någonting som lät äsch stina du kommer ändå inte minnas ditt stökiga rum i slutändan – ta en kaffe. Så jag fortsätter göra det bästa jag vet. Tjöta & dricka kaffe. Skjuter upp lite till.
