pannkakshjärtat

det var när jag skurade bakgården på jobbet i september & det luktade festival. eller kanske var det tidigare. då när hjärtat värkte som mest & rosen började blomma förjämnan. jag ville bli glad. det var så det formades. jag ville bara bli glad igen. när senast mådde jag bra? 

idag skrev jag mina tre siffror & stämplade ut. jag kommer inte stämpla in igen. jag kommer inte stämpla in igen. de senaste veckorna har jag försökt att få grepp om det men hur många jag än pratat med det om, hur många gånger jag än upprepat mig så, glider det ur. det formar sig inte i mina händer eller huvud eller mage. men dit jag tänkt mig alla nätter & iskalla mornar & alla de gångerna jag inte kunnat följa med eller behövt åka hem tidigare. alla de gånger jag känt mig ledsen. dit jag tänkt mig, det är nu.

 

jag lovar, jag ska inte tjata ut det mera än jag redan gjort. inget mera jinxande. från&med nu;

var så säker pysen det här är livet inga regler inget ansvar direkt & bäst av allt inga bekymmer. punkt.