vi lever på lånad tid, vi har bara nu, alla bilderna suddas ut, till slut.
när mera vikt läggs på redan nedtyngda tunna axlar. när hjärtan slutar pumpa. bara sådär. när bussarna fortsätter att passa tidtabeller. när solen fortsätter skina. när löven marken buskarna blir gröna. när dagarna lyckas gå. ändå. då blir en ledsen på livet. inte för att det inte stannar (stanna aldrig upp) men för att det är så fegt. det är så fegt att sparka på den som redan ligger ner.
Kommentarer
Trackback
