du sa att åren flög förbi, du vet, jag känner samma sak.

att sitta mittemot honom någon gång igen känns lika fucked up som att aldrig mera göra det. att komma sådär nära att en kan känna hur han luktar. att höra hur han pratar. att titta på honom utan att låtsas se förbi. det kan talas om krossade hjärtan men vad som verkligen trasar sönder, vad som på riktigt skär genom blodpumpen som en kniv genom smör, det är tanken på att ha honom framför sig igen, & på att aldrig någonsin igen få ha det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0